Ankdammen.Com En finlandssvensk sajt liksom

» Startsidan
» Finlandssvenska vitsar
» Arkivet


Gott folk, nu blir här lite småsnuskigt. Men bli inte förskräckta, det rör sig om gammalt snusk. Och eftersom allt gammalt är fint, även det phula, så kan vi lika gärna kalla det för kultur. Finkultur.

Jo, vi har åter gått in i ankdammenbibliotekets dammigare vrår, och letat fram lite vittnesmål från fornstora dar, från tiden före kabelteve och tidningar med bilder på bart skinn (som folk köper för korsordens skull). Vi ska bekanta oss med ordstäv och gåtor, av det mera ekivoka slaget, som folk i de finländska svenskbygderna roade varandra med förr i tiden. Materialet är insamlat under senare hälften av 1800-talet.

Framkalla nu för din inre syn ett gammalt svartvitt fotografi av det där slaget som brukar berömmas för skärpa och tydlighet. Med bistra miner blickar de avporträtterade rakt in i lådkameran. Vattenkammade och iklädda kostym och helgdagskjol. Kropparna är i förtid krökta av tungt kroppsarbete och alltför ivrig katekesläsning. Munterheten och lekfullheten är långt borta.

Men skenet bedrar. Bakom den sedesamt gråa fasaden fanns vanligt folk av kött och blod, med alla de känslor som vanligt folk av kött och blod brukar ha. Ge dig attan på att så fort bygdefotografen dragit vidare och prästen tittade åt annat håll, så var dom igång med att nypa varandra i baken. Och sånt.

  » Ibland berättade dom gåtor


Källor: Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland: Finlands Svenska Folkdiktning IV Gåtor, V.E.V. Wessman, 1949. Finlands Svenska Folkdiktning III Ordstäv, V. Sohlstrand, 1923.

JULI 2002
Snusk från förr
   :: Gåtor
   :: Ordstäv
Notiser från Vasa
  Info | e-post© 1997-2011 Ankdammen