Ankdammen.Com En finlandssvensk sajt liksom

» Startsidan
» Finlandssvenska vitsar
» Arkivet

 Ny österbottnisk vitstradition.

De klassiska Bellmanhistorierna har på sistone blivit mycket populära bland österbottniskt tidningsfolk.

Det var en gång en tysk, en fransman och Schauman som var fast på en öde ö. En dag hittade tysken en oljelampa, när han gned den så kom det fram en ande.
- Ni får en önskning var. Sa anden. Och tysken önskade sig direkt hem till sin hemstad. Fransmannen önskade sig hem till sin fru och barn, vilket också hände. Nu var båda borta så det var bara Schauman kvar, Schauman sa:
- Vad ensamt det blev! Jag önskar att tysken och fransmannen var här.

Det var en gång en finsk, en dansk och Schauman. De skulle vara med i ett projekt som innebar att de skulle flyga upp till månen och stanna där i ett år. De fick ta med varsin sak från jorden, inget annat.
Finnen tog med sig frun.
Dansken tog med sig öl.
Schauman tog med sig cigaretter.
Efter ett år kom dem tillbaka till jorden.
Finnen hade fått ett barn.
Dansken var full.
Schauman kom ut och sa:
- Är det någon som har en tändare?

Det var en norsk som var blind, en tysk som var halt och Schauman som var rullstolsbunden. De mötte en god fe som sa att de skulle få önska sig något. Norrsken önskade få tillbaka sin syn och - vips! - så kunde han se. Tysken önskade slippa vara halt och - vips! - var båda benen lika långa på honom. Nu lyssnade båda för att höra vad Schauman skulle önska. Han sa:
- Jag önskar ett nytt hjul till rullstolen!

Det var en norsk, en tysk och Schauman som skulle simma till Amerika. Först simmade norsken. Efter en kilometer tröttnade han och drunknade. Sen simmade tysken. Efter en mil tröttnade han och drunknade. Sen var det Schaumans tur. Han simmade och simmade tills det bara var en meter kvar till Amerikas kust. Då sa han:
- Usch, vad trött jag är!
Så simmade han hem igen.


JUNI 2002
Finlandssvenska nyheter
Ny österbottnisk vitstradition.
  Info | e-post© 1997-2011 Ankdammen